Artiklar och beskrivningar

om vävning och Weavepoint

Snöflingor

Snowflakes, Swedish snowflakes.

Vi har väl alla varit med om att när man fastnat för något så dyker det sedan upp i flera sammanhang.

I tidskriften Handwovens första nummer 2003 skrev Alice Schlein en artikel "The Magic of Amalgamation - a new look at twill". Jag fäste mig vid hennes beskrivning främst därför att det här var så lämpligt att utveckla i datorn.

Att göra stora mönster med hjälp av olika sätt att solva och trampa en kypert har enligt Schlein sitt ursprung i den hoppande solvning man använder för att sprida trådarna i en tät varp. På franska heter hoppande solvning "remettage amalgamé".

Schlein solvar dels rakt genomgående, dels med hoppande solvning och hon använder åtta skaft. Hon använder en kypertuppknytning och trampar som solvningen. Genom att spegla solvningarna och kombinera dem på olika sätt visar hon att det går att få fram mängder med mönster. Ännu fler blir det om man dessutom roterar uppknytningen eller väljer andra kypertuppknytningar.

Detta är min egen lek i datorn.

Tidskriften Handwoven finns på www.interweave.com

Samma år som jag läst artikeln hade vi i november en kurs i WeavePoint i Skåne. En av deltagarna, Raija Olsson, hade med sig en handskriven vävbok. Den hade tillhört hennes mormor, som på 1920-talet gått en vävkurs på en gård utanför Tammerfors.

I den vävboken fanns en solvning och en uppknytning för en uppsättnng på åtta skaft och trampor. I solvningen fanns inte bara partier med rakt genomgående solvning och hoppande solvning, utan också partier med skridande solvning.

I december (fortfarande 2003) dyker så mönstret upp på en diskussionslista på Yahoo (Vävlistan, den är nu nedlagd). En deltagare, Laura Fry i Kanada, kommer med en fråga om mönster på "Snowflake twills". Hennes exempel visar att solvningen är gjord på liknande sätt som Raijas mönster från den gamla vävboken. Mönstret lär också kallas "Swedish snowflake" i Amerika. En sökning på nätet ger många träffar.

Nu blev jag riktigt intresserad. Och jag hittar Snöflingemönster i en av mina mest älskade vävböcker, den finlands-svenska "Lärobok i vävning" av Anna Henriksson (tredje upplagan utkom 1948).

Anna Henriksson skriver:

Genom att förena rätt genomgående, spridd och skridande trädning i spetsinredningens form erhålles ett mönster som /bilden nedan/ utvisar. Bindningen är en 8-skaftskypert och trampningen är i den ena rutan densamma som trädningen. I den andra rutan har trampningen börjats i övre spetsen av den skridande trädningen. Denna fasonbildning har blivit nämnd "snöflingemönstret" och är användbar till möbel-, täck-, bordsduks- och gardintyger.

Uppknytningen och en rapport av solvningen

Trampad i alla rutorna enligt solvningen

Rutorna trampade på två olika sätt

Trampad i spets

Om någon har Anna Henrikssons bok och i detalj jämför mina bilder med det foto av snöflingeväven som finns där upptäcker man att det inte har blivit exakt samma resultat - den fotgraferade väven har inte exakt den solvning som visas. Det finns fler trådar mellan snöflingorna i den färdiga väven. Det här är inte ovanligt i gamla vävböcker.

När jag nu hamnat österut tittade jag i den bok om lettisk vävning jag har, Anita Apinis-Hermans "Latvian Weaving", och hittar samma sorts solvning. Om den står det:

It was a popular twill design in the Latvian home and was used for weaving towels, table mats, napkins and other domestic items. Usually it was woven in very fine materials such as linen and cotton.

Rakt genomgående och skridande solvning används

Snöflingemönstret blir mer och mer intressant. Det går att variera i det oändliga - och frågan uppstår: Är det egentligen en östlig snöflinga?

På sommaren 2005 blev jag bjuden på kalas, där det var dukat på en snöflingeduk. Den var vävd på seminariet för huslig utbildning på 50-talet.

I de vanligaste svenska vävböckerna från den tiden har jag inte hittat snöflingemönstret. Däremot vet jag att det förekommit i tidningar från den tiden. Tydligen har mönstret spritts den vägen, inte genom vävböcker.