|
februari 2015
Diversified Plain Weave - DPW
Bakom namnet Diversified Plain Weave döljer sig en mönstrad, tätt bunden väv, uppbyggd av tjocka och tunna trådar. En tjock tråd omges av två tunna trådar. De tjocka trådarna bildar mönstret, de tunna trådarna binder samman väven och ger stabilitet.
Det är en spännande struktur som kan varieras på många sätt, framför allt genom hur färgerna väljs på de tunna trådarna. På tygets andra sida ligger färgerna omkastade.
Jag visar några exempel ritade i WeavePoint för att försöka förklara hur det fungerar. I exemplen väljer jag färger som tydligt visar hur trådarna binder. De tjocka trådarna, som ger mönstret, består av en ljust grå varp och ett mörkare grått inslag. För de tunna har jag valt rött, så att de syns tydligt. De tunna trådarna binder i panama.
 
Först ett rutigt mönster. Till vänster med inredning, till höger visat som tyg.
För att panaman ska bli rätt måste varannan mönstertråd (tjock tråd) ligga på ett udda skaft, varannan på ett jämnt skaft. Om man då väver rutiga mönster går det åt två skaft för varje parti + 2 skaft för panaman. Samma gäller för tramporna.
Men varför väva rutigt? Det viktiga är att mönstertrådarna ligger på varannat udda, vartannat jämnt skaft. Om man solvar mönstertrådarna i spets kommer det också att bli varannan! Och mönstret kan varieras mycket mer.
 
I båda mönstret ser man de karakterisiska olikformade "cellerna" som ger ytan ett omväxlande, livligt, uttryck.
De tjocka trådarna i varp och inslag har olika färg för att få mönstret att framträda.
Man får fram olika mönstereffekter beroende på hur färgen väljs på de tunna trådarna.
Om alla varptrådar, både tjocka och tunna, är vita och alla inslag svarta blir resultatet det här:
 
Med omväxlande svart och vitt i både varp och inslag blir det så här:
 
Variationerna är oändiga. Vissa varianter blir bra, andra inte. Skillnaden i garntjocklek spelar också in. Och naturligtvis vad för garner man väljer.
Här ett exempel i gåsöga. Det är fortfarande 6 skaft och trampor.
 
Eller med cirklar - 9 skaft och trampor.
 
Att konstruera med WeavePoint
 Börja med en fil med panama. Spara den för att använda till andra mönster. Lägg in färger och garnvärden för både tunna och tjocka trådar.
En ljusare röd för tunn varp, en lite mörkare röd för tunt inslag. De markeras med kryss. En ljust grå för tjock varp, en mörkare grå för tjockt inslag. De markeras med fyllda rutor.
I min fil har jag lagt in 30 garnlindningar för de tunna trådarna och 5 för de tjocka.
Därefter ritar man en fil med ett mönster. Vilka färger man väljer spelar ingen roll.
Jag har valt 6 skaft och trampor för att i slutresultatet få 8 skaft och trampor.
Spara filen.
Öppna panamafilen och ge den ett nytt namn.
Omforma|Infoga solvning.
Välj Efter valt intervall, Intervall 2
Efter (lägger mönstrets solvning på skaft 3-8)
Markera Färg och välj den inlagda tjocka varpen.
Infoga från sparad fil, bläddra fram till mönstret.
Omforma|Infoga trampningen.
Välj Före valt intervall (lägger mönstrets trampning på trampa 1-6)
Färg, välj det inlagda tjocka inslaget.
Infoga från sparad fil, bläddra fram till mönstret
I uppknytningen.
Lägg in tuskaft på skaft 5-6 och på trampa 1-6.
Kopiera och klistra in mönstrets uppknytning i resterande rutor.
 
Till slut - de tunna trådarna binder i tuskaft
Att de tunna trådarna binder i tuskaft beskrivs som en förenkling. Det är så om man ritar rutiga mönster eftersom man kan solva alla mönstertrådar i rutan på samma skaft. Det går bara åt ett skaft för varje parti. Solvar man en spetssolvning är det ingen skillnad i hur många skaft eller trampor det går åt.
Men det blir en skillnad i utseende.
 
 
|
